« Kontextdrivna uttryck, del 1 | Main | GEIGE - Good Enough Is Good Enough »
torsdag
jun072012

Om verklig produktivitet

Fundera några ögonblick på hur du på effektivast möjliga sätt skulle förbereda ett stort brevutskick. Framför dig på bordet har du allt du behöver för att genomföra uppgiften; kuvert, utskrivna brev, frimärken och en penna. Hur blir du snabbast klar?

Om du föreslår följande lösning är du i gott sällskap; först viker du alla breven, sedan stoppar du alla de vikta breven i var sitt kuvert, därefter förseglar du alla kuverten, sätter på ett frimärke på varje kuvert och slutligen skriver du rätt adress som sista moment. De flesta skulle välja det här angreppssättet eftersom vi intuitivt tror att upprepning av samma aktivitet ett stort antal gånger gör oss bättre på den aktiviteten och det tillåter oss att göra den allt snabbare. Det är visserligen sant, men det vi inte tänker på är tidsförlusten som uppkommer då vi tvingas att sortera, stapla och flytta runt halvfärdiga kuvert på bordet. I den här typen av processorienterat arbete spelar produktivitet i en delprocess väldigt liten roll i förhållande till produktiviteten av det totala systemet. Därför är den motsatta metoden, dvs. den kontraintuitiva metoden att helt  färdigställa ett kuvert i taget, den överlägset snabbaste, trots att den vid en första anblick verkar ineffektiv. Varje extra moment, hur litet det än är, ackumuleras och blir i slutändan till ett stort slöseri med tid.

Precis som i kuvertprocessen är det intuitivt lätt att tro att det är mest effektivt att organisera ett projekt i avgränsade celler i vilka respektive medlemmar i lugn och ro kan jobba på med sitt eget utan att låta sig störas av projektet i stort. Ofta placerar man kravingenjörer, utvecklare och testare var för sig i tron att de ska göra sina respektive arbetsuppgifter så effektivt som möjligt och sedan lämna över sitt resultat till nästa station. En generell insikt inom det vetenskapliga forskningsområdet systemteori är att om man effektiviserar en delprocess i ett system så kommer effektiviteten i hela systemet obönhörligen att minska. Man måste se till hela systemet om man vill få till en verklig effektivisering och inte bara en suboptimering.

På samma sätt kan inte ett IT-projekt bli effektivt genom att effektivisera enskilda rollers arbete utan måste antaga ett holistiskt tillvägagångssätt. Man måste hjälpas åt och gemensamt utveckla lösningar, inte genom att "göra sin del" och lämna över "färdiga" specifikationer till nästa roll i kedjan.

Effektiv systemutveckling handlar inte om att optimera en viss process eller ett specifikt arbetsmoment, utan att så snabbt som möjligt gå från vision och idéer till en körbar produkt, validera den och dra slutsatser om man är på rätt väg mot visionen. En utvecklare som inte vill automatisera acceptanstester på grund av att "det saktar ner mitt arbete" har inte förstått poängen, utan upplever enbart att den egna produktiviteten minskar. I själva verket ökar den totala produktiviteten i projektet kraftigt i samband med att man gemensamt tar fram acceptanskriterier med kunder och andra roller i projektet. Totalen blir snabbare.

Framgångsrika projekt arbetar redan på det här sättet. När ska du börja?

Hela artikeln kan du läsa här

Om författaren

Mats Wessberg är VD och medgrundare av Inceptive. Han har verkat i IT-branschen sedan 1995 och mestadels som konsult. Hans huvudsakliga expertis är inom Quality Management och utvecklingsmetodik.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments

There are no comments for this journal entry. To create a new comment, use the form below.

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>