Om du inte kan "talk the talk", så kan du inte heller "walk the talk"

Häromkvällen råkade jag se en del av ett avsnitt av "Gränsbevakarna Australien". Det är ett program med dokumentär prägel som följer ett antal personer som jobbar på gränskontrollen till Australien.

Om man tänker efter så är formatet ganska intressant. Gränskontrollen fungerar som ett "interface" mellan landet Australien och övriga världen. Resande har en given drivkraft: att komma in i landet. Kontrollanternas uppgift är att se till att de som reser in i landet inte tar med sig objekt in i landet som någon typ av regelverk har definierat som "förbjudna".

I många fall i TV-serien rör det sig om olagliga droger och in- eller utsmuggling av växter och djur. Givetvis med en referens till hur många års fängelse smugglarna sedan dömdes till i domstol (detta är troligtvis en av TV-programmets bakomliggande drivkrafter och sponsoricitament: att öka medvetenheten om hur lätt smugglarna blir upptäckta av de ytterst professionella gränskontrollanternas metodiska arbete och hur avskräckande långa fängelsestraff som blir påföljden av en enskild förseelse).

Mer intressant blir det när man även visar de mindre förseelserna som ofta orsakas av okunskap eller olika syn på "samma sak". I programmet porträtterades bland annat en kinesisk student som ämnade resa in i Australien på två veckors semester. Gränsbevakarna öppnade hans väska och hittade pulverte och torkade blad. När man reser in i landet måste man fylla i ett omfattande formulär och på en av punkterna hade studenten fyllt i att han inte hade MAT i sitt bagage. Definitionen av MAT hos gränskontrollanterna var något i stil med: "allt som man kan stoppa i munnen och som ger energi". Studenten hävdade att det bara var "te och löv till dekokt". Men enligt regelboken räknades således även te och dekokter till rubriken "mat". Att definitition av "mat" skiljer sig åt mellan olika länder och olika kulturer, blev studenten pinsamt medveten om genom en bot på 230 Australian Dollars.

Det var ingen idé att försöka argumentera mot den rådande definitionen av "mat", eftersom interfacets protokoll (regelboken för gränspoliserna) bestämmer hur ett acceptabelt inkommande meddelande skall se ut (vad resenärerna får ha med sig eller inte).

I fallet med gränskontrollen, är det tydligt att definitionen av de enskilda begreppen måste hänga ihop med den övergripande visionen av hela arbetet. Varför gör man kontroller vid gränsen över huvudtaget? Hur ser världen ut, för att gränskontroller ska fylla en viktig funktion?

Om inte de detaljerade begreppen, definitionerna och "reglerna" är i harmoni med den övergripande intentionen, kommer vi aldrig få ett bra resultat av det arbete vi gör där dessa används.

Ett annat exempel är vad man menar med att man "låser sin cykel". Alla personerna nedan kommer att kunna använda sig av frasen "jag har låst cykeln", men med delvis olika extension (betydelse i verkligheten).
Intensionsdomänerna för frasen "att låsa cykeln" för tre olika personer: A: {"låsa bakhjul till ram"} B: {"låsa bakhjul till ram", "låsa framhjul till ram", "låsa sadel till ram", "låsa ramen till externt föremål" } C: {"låsa bakhjul till ram", "låsa framhjul till ram", "låsa framhjul till externt föremål"}
Tänk dig att du träffar din VD utanför huvudkontoret när han  precis ska parkera sin nya 25 000 kronorscykel . Ett viktigt telefonsamtal gör att han ber dig att låsa cykeln åt honom. I det fallet skulle jag gärna vilja veta mer om vad som ligger i hans koncept "låsa cykeln". Speciellt som det är fullt möjligt att jag "låser" den, för att några timmar senare inse att den blivit stulen. Om det visar sig att den försvunnit på grund av att jag inte låste fast den "på rätt sätt", är jag då ansvarig för stölden eller är jag ansvarig för att ha en annan tolknings- och definitionsmodell?
Kan vi någonsin känna oss säkra på något utan att på riktigt definiera och representera vad vi egentligen menar? 
Om en person nickar medhållande när du pratar, vet du då att han nickar till samma insikt som du har? Ställ en kontrollfråga och se efter.

Om författaren

Stefan Eekenulv är en passionerad seniorkonsult inom kravhantering och förbättringsarbete, kreativ och visuell, alltid med fokus på att se saker med nya ögon och att få det att funka i verkligheten.