Skriv koden på kortet!

Hur många olika koder har du? Vi har alla en uppsjö av pinkoder till mobilen, iPaden och kontokorten. Och låskoder till entréer och till vajerlåset till cykeln. 

När jag räknade alla mina koder och lösenord till egna webbsidor, bloggar och konton, fick jag ihop 175 stycken!

Ska man verkligen ha alla dessa i huvudet? 

Vi är matade med hur viktigt det är att komma ihåg sina koder och förvara dem säkert, att ”att aldrig förvara kortkoden på ett sådant sätt att kortet och kortkoden kopplas samman”. Inte i ett annat fack i samma plånbok. Man kan bli pinsamt medveten om detta kodslaveri efter en härlig semester, när man matat hjärnan med massor av nya intryck och allt nytt puttar alla koder till ett mörkt hörn av minnet. 

När man skrivit fel kod tre gånger för företagskortet så gör det ont; chipet låser sig och man får bära konsekvenserna av sin dåliga minneshantering.

Grundregeln som ges av de flesta kortföretag och banker, begränsar tanken.

Men om man funderar lite så luras man in i ett mentalt Panoptikon1, ett ”prison of the mind”, som gör att man inte ser det enkla på grund av att man alltför snabbt tolkat och accepterat de introducerade begreppen, som ofta inte är väldefinierade och konsekventa. Vad menar man egentligen med en ”kortkod” och att den måste vara separerad från kortet? Vi är snabba på att tolka grundregeln ovan som ett förbud mot att skriva på kortet över huvud taget. Men finns det verkligen ett förbud mot att skriva på kortet?

Om man skapar en egen personlig transformationsfunktion, kan du ha hur många kort och koder som helst. Genom att ha en (1) egen transformationsfunktion som kan appliceras på allt, innebär det att du skriver en kod på respektive kort eller nyckelbricka, men inte den korrekta koden, utan den kod som resulterar i den korrekta koden tillsammans med din personliga funktion. Om du valt transformen +1 på varje enskild siffra och den riktiga koden på bankkortet är 2435, skriver du således 1324 på kortet. Eller så väljer du en transform som har en personlig betydelse för dig; t.ex. summera siffrorna 1, 9, 8 och 9 till respektive siffra i sifferserien, eftersom 1989 var året då jag träffade min Barbro. Personligen gillar jag även att detta förfarande även inbjuder till lite huvudräkning i vardagen.

Det fina i kråksången är att om du skulle tappa kortet skulle troligtvis första försöket för en illasinnad upphittare vara att försöka med den kod som du skrivit på kortet, och vips så har det första försöket misslyckats. Sen är det bara två försök kvar. Eftersom din egen personliga transform kan vara konstruerad enligt vilket mönster som helst, så är chansen minimal att upphittaren lyckas gissa rätt transform. Inte större än att han skulle gissat rätt utan några siffror på kortet alls.

Så varför skriver vi inte siffror på kortet och har en enda kod i huvudet? Prison of the mind!

Vi följer regler som små nickedockor, även när de egentligen inte finns. Vad vi borde prata om och lyfta fram är de PRINCIPER som man vill ska vara INSPIRERANDE för det BETEENDE man vill uppnå. Hur ser ett positivt scenario ut? Det finns alltid massor av smarta lösningar och udda tillvägagångssätt som helt korrekt uppfyller principerna. Tillåt dem att existera och bli inspirerad av dem för att förbättra organisationens processer.

Regler fängslar tankarna för ”smarta tänk”. Principer öppnar upp för kreativa lösningar!

Genomskåda alla låtsasregler i ditt projekt! Frigör din kreativa kraft!

--

1 Ett Panoptikon är en fängelsedesign som utformades av den engelske politiska filosofen Jeremy Bentham (1748-1832). Alla cellerna placeras runt ett centralt placerat vakttorn, så att bevakarna kan vakta alla utan att fångarna vet om de i stunden är bevakade eller inte. Tanken var att man i princip kunde kontrollera de intagnas tankar genom att få dem att TRO att de hela tiden var bevakade, även om de inte var det.  

Om författaren

Stefan Eekenulv är en passionerad seniorkonsult inom kravhantering och förbättringsarbete, kreativ och visuell, alltid med fokus på att se saker med nya ögon och att få det att funka i verkligheten.