Värdet av varför

Om du någon gång försökt göra en emulgerad äggsås, t.ex. Hollandaise eller Bearnaise, så vet du att den största svårigheten är att den lätt skär sig, dvs. att blandingen av smält smör och äggulor inte går ihop utan separerar. Instruktionen för att göra såsen är att först vispa äggblandningen fluffigt i en metallskål i ett vattenbad. Därefter ska man tillsätta smält smör under ständigt vispande; till en början med en droppe i taget, sen några droppar och till slut kan man låta smöret strila ner i den begynnande såsen. Det här kan tyckas vara komplicerat, men det är bara komplicerat om man inte vet varför

Varför ska man vispa äggulorna i ett vattenbad och inte direkt i en kastrull på spisen? Till skillnad från en kastrull på spisen så utsätts äggen i ett vattenbad endast för indirekt uppvärmning. Det gör att det är lättare att undvika överhettning och att äggen koagulerar till äggröra. Om äggen börjar koagulera så kan man snabbt parera det genom lyfta undan skålen från vattenbadet. Skålen svalnar mycket snabbare än en tjockbottnad kastrull, och koaguleringen upphör omgående. Att veta varför, i det här fallet, innebär att man kan hantera vispning och värmning på ett bättre sätt än att blint följa en instruktion.

Varför ska man inte tillsätta allt smör på en gång? För att äggulorna och smöret så gå ihop så måste de ha samma temperatur. En droppe smör kommer omedelbart att anta samma temperatur som äggblandningen, medan en större mängd inte gör det och såsen kommer att skära sig. Efter en stund, då mer smör har tillsatts äggblandningen, är temperaturskillnaden dem emellan mindre och till slut så liten att man kan strila ner smöret och såsen kommer att gå ihop.

Innan jag insåg varför var här endast instruktioner som jag följde till punkt och pricka och det var inte konstigt att jag misslyckades mer än varannan gång. Utan svaret på varför hade jag ingen chans att inhämta verktygen för att hantera oväntade avvikelser. Numera, bestyckad med rätt verktyg, är det lätt att slå en Bea.

Om man inte vet varför man gör något så kommer man aldrig att kunna parera för oförutsedda händelser. Inte heller kommer man att kunna lösa en uppgift på ett bättre sätt eller att vidareutveckla metoden man applicerar eftersom man faktiskt inte vet varför man utför den. Detsamma gäller förstås ett IT-projekt. Om man inte vet varför projektet existerar och vilket problem det adresserar, hur ska då projektet kunna leverera den bästa möjliga lösningen?

Om författaren

Mats Wessberg är VD och medgrundare av Inceptive. Han har verkat i IT-branschen sedan 1995 och mestadels som konsult. Hans huvudsakliga expertis är inom Quality Management och utvecklingsmetodik.