För enkel enkelhet är ren dumhet!

in short: att förenkla något som i grunden är komplext är en bra övning och ger insikter som är nyttiga. Men om man inte inser att det är arbetet under ytan och resan till förenklingen som är avgörande för att kunna realisera en verklig förbättring, om man tror att man kan ta den enkla bilden direkt ur lådan och använda den som ett ”facit”...då har man problem!

En av mina favorit tecknare är Wulffmorgenthaler (en dansk duo bestående av Mikael Wulff and Anders Morgenthaler (http://kindofnormal.com). En av deras verk visar hur enkel en världskarta kommer att bli när vi helt förstört naturen och alla polarisarna smält: kartor blir ganska enkla att måla när allt är vatten och inget land finns kvar.

En förenklad modell fungerar bara på riktigt för de som skapat den. De har jobbat sig igenom alla frågeställningarna på respektive abstraktionslager och (förhoppningsvis) tagit informerade och kloka beslut kring vad som ska plockas bort, vad som ska klumpas ihop och vad som ska läggas till för att förenkla läsandet för den givna mottagaren i en tänkt situation.

De har gjort resan från KAOS och informationsöverflöd via prioriteringar, reduktioner och omvandlingar för att slutligen komma fram till en representation som är ”enkel” men som TRIGGAR allt det som är komplext men som nu göms under ytan.

Precis som en konstnär som under flera år experimenterat med färg och form till att slutligen skapa sammansatta kvadrater i olika färger. Jag tänker givetvis på impressionisten, expressionisten, kubisten och neoplasticisten Piet Mondrian!

PietMondrian_TableauII.jpg

Tableau II av Piet Mondrian

Om du gör en kopia av tableau II, är du då en konstnär?

På samma sätt ska man inte tro att när man anammar

en ENKEL model, att man behärskar processen!

En processmodell är en ”trigger canvas” för kommunikation mer än ett styrdokument.

Allt det andra som ligger under ytan och allt arbete kring denna ”enkelhet” måste hanteras av erfarna kravingenjörer (även om de formellt har en roll av ”arkitekt” eller ”projektledare” eller liknande) , där upptäcksresande, skapande och hantering  är naturliga aktiviteter.

Enkelhet är oftast en illusorisk dimridå, men med rätt personer med rätt kompetens och som alla vet att arbeta ”under ytan”, kan man upprätthålla potemkinkulissen och få alla medverkande att tro och ha hopp om enkelhet och erhålla de positiva effekterna för projektet av det.

Enkla modeller kan bli kraftfulla men det är erfarenheten och kompetensen i kulissen som är avgörande för om projektmodellen ska fungera (ge nytta och göra att vi jobbar bättre och smartare med rätt saker vid rätt tidpunkt med rätt tankar och rätt personer. Så att vi slösar mindre och tjänar mer!)

En enkel modell ska inte vara ett regeldokumentsom begränsar kreativitet och utforskande arbete av visioner, önskemål och krav.

Ju enklare bilder, processer och modeller, desto mer erfarenhet och arbete måste ske under ytan eller bakom kulissen. Det är inget konstigt med det, bara smart och erfaret att inse det från start.

Genom att anställa erfarenhet, kompetens och fokusera på Kravingenjörsskap kan man få till enkelhet i projekten. Inte genom att låna en enkel modell och sen skriva kod.

Ett bra projekt är som ett konstverk,  

den billiga kopian är nästan alltid ett dåligt val.

Om författaren

Stefan Eekenulv är en passionerad seniorkonsult inom kravingenjörsskap och förbättringsarbete, kreativ och visuell, alltid med fokus på att se saker med nya ögon och att få det att funka i verkligheten.