Att slå följe

Jag var i Sundsvall för ett par veckor sedan och talade på deras konferens "Sundsvall42" i spåret för ledarskap. De ville utforska ledarskap kontra följarskap och vad som gör att vi blir ledare eller följare.

Jag tror inte vi är födda ledare eller följare. Vi har skapat ett samhälle byggt på en hierarkisk struktur där några är ledare och andra skall följa. Den strukturen bygger på att någon är mer lämpad än andra att ta beslut. På så sätt får den personen makt över andra. I ett totalitärt samhälle är den här strukturen ganska enkel. Kungen/envåldshärskaren har ytterst all makt, den sitter längst upp i maktpyramiden. Om man tror att kungen är utsedd av gud så är det logiskt. Sedan kan kungen delegera ansvar och beslut till underordnade.

I vårt samhälle tror vi inte längre på att någon har fått makten av gud. Men i många fall kvarstår våra strukturer byggda på grunden att en person har yttersta ansvaret och makten. Gud har blivit ersatt av tron på specialisering. VD:n tror vi är bäst utbildad och har mest erfarenhet för att kunna stå som ytterst ansvarig för företaget. Ekonomichefen tillsätts på samma sätt utifrån utbildning och erfarenhet, personalchefen är utbildad inom personal och har mångårig erfarenhet i olika befattningar. Vad vi söker lösa med uppdelningarna är en förenkling där var och en kan koncentrera sig och bli kompetentare inom ett mindre område. Det är på många sätt funktionellt. (Vi har ett ytterst specialiserat samhälle idag där tack och lov inte samma person är både hovslagare, smed och tandläkare.) Problemet är att vi likställer specialiseringen med ansvarsområdena, VD:n delegerar ekonomiansvaret till ekonomichefen. Den som är utbildad inom ekonomi har mycket kunskap att tillföra i ledningsgruppen vad gäller skatteregler, ekonomiska kalkyler och risker, men när vi samtidigt ger den här personen ansvaret för ekonomin händer det något annat. Det vi är ansvariga för vill vi också lyckas med. Vi vill känna oss kompetenta och duktiga och att vi bidrar med det vi är ombedda att bidra med. Och skulle den som är ansvarig för ekonomin inte ställa ekonomin först, då finns det ju ingen annan som ansvarar för ekonomin. För samtidigt som ekonomichefen blev ansvarig för ekonomin så blev personalchefen ansvarig för personalen. Tillsammans med ansvarsuppdelningen kom en prioritering. Ekonomichefen blev mest ansvarig för ekonomin och lite mindre ansvarig för annat, och vice versa för de andra. Då snävas synfältet in, teamet och den gemensamma uppgiften kom i bakgrunden. Istället behöver vi jobba med ett gemensamt ledarskap där vi ser alla som lika ansvariga för det gemensamma målet. Det innebär att vi alla behöver vara delaktiga i vad vi gör och varför vi gör det. Vi behöver fortfarande ha en diversitet i kunskap och erfarenhet och alla är inte med i utförandet av alla uppgifter. Det är just ansvaret och delaktigheten som är gemensam. Det här behöver genomsyra hela företaget. Vi har inte råd med oansvariga medarbetare. Alla behöver se vad som är deras speciella kompetens och erfarenhet som berikar företaget, för det är inom dessa områden som den enskilde behöver kliva fram och ta ledarskapet. Som testare när jag har hittat ett fel som kommer påverka kunden behöver jag ta ansvaret för att det blir bra för kunden. Om jag som VD ser att marknaden förändras behöver jag ta ledarskapet för att lyfta frågan om hur vi skall förhålla oss till det. Ibland blir vi också följare. När någon annan i organisationen har klivit fram, då blir jag en följare som lyssnar, utforskar, bygger på och ifrågasätter. För en god följare är lika viktigt som en god ledare, om än mindre utforskat.

Ansvar är inget jag bidrar med, det är något som vi var och en har oavsett var vi sitter i organisationen.

Bodil Björnberg

*Lean och Agile Coach/ Förändringsledare *

bodil.bjornberg@inceptive.se bodil.bjornberg@inceptive.se